Och även om Bibeln inte har mycket att säga om Josefs hustru Asenat (Osnat, LXX: Aseneth) blev hon huvudperson i en mycket spridd judisk roman från hellenistisk eller romersk tid, som nu kallas Josef och Aseneth (JosAs). Ett Targum och några Midrashim berättar olika historier där hon antingen är dotter till Potifars hustru (Jub 40:10; Bereshit Rabba 85.2; jfr. Origenes, Commentary on Genesis MPG 12.136 ) eller en avkomma från Dinahs våldtäkt, som fördes till Egypten, där hon gifte sig med Josef och återintegrerades i Jakobs familj (Targum Pseudo-Jonathan om 1 Mos 41:45, 46:20, Soferim 21 (43b), Pirke de Rabbi Eliezer 36, 38, Aptowitzer).
I Bibeln hedrar Farao Josef genom att ge honom Asenat, ”dotter till Potifera, prästen från staden On” (LXX: Heliopolis), till hustru (1 Mos 41:45). Hon blir mor till Manasse och Efraim (1 Mos 41:50, 46:20). De flesta judiska författare under hellenistisk och romersk tid verkar inte ha några problem med hennes egyptiska ursprung eller religion (Philo, De Josepho 121, De Somniis 1.78, Josephus, Antiquitates 2.91-92). Men Josef och Aseneth berättar om hennes omvändelse, hennes äktenskap med Josef och hur hon räddas från att bli våldtagen som Dinah (1 Mos 34) och Josef (1 Mos 39) före henne. På ytan är detta en kärlekshistoria som tillhör genren för den antika erotiska romanen (Pervo, Wills, Hezser): En hjältinna och en hjälte blir förälskade vid första ögonkastet, gifter sig efter en del inre strider, skiljs tyvärr åt, måste resa genom hela Medelhavsvärlden och finner slutligen varandra med hjälp av en gud (andra litterära exempel är Xenophon av Efesios, Ephesiaca, och Chariton, Callirhoe). Medan hjältinnans och hjältens romantiska kamp bara upptar några få stycken i antika romaner, utgör den huvuddelen i Josef och Asenat (Standhartinger, 1995).
I början är Asenat – som hjältinnan i den antika romanen – den vackraste egyptiska prästinnan, åtråvärd av alla kungar, men som lever asketiskt i ett torn vid sidan av sin fars hus (JosAs 1-2). Hon vägrar att gifta sig med Josef, som hennes far beskriver som ”mäktig i visdom och bärare av Guds ande” (JosAs 4:7/9). Men när hon ser Josef för första gången inser hon sitt misstag, för hon ser ”Guds son, som inget dolt undgår” (JosAs 6). Denna beskrivning av Josef kan vara en tolkning av hans egyptiska namn, Zaphenathpaneah (1 Mos 41,45, Josephus, Antiquitates 2.91, Bereshit Rabba 90.4). Josef är inte heller glad när han först ser henne, men han välsignar henne sedan och ber Gud om hennes förnyelse (JosAs 8). Efter hans avresa ångrar hon sig under sju dagar med fasta och självförnedring (JosAs 9-11). Den åttonde dagen ber hon till Gud med en psalm som tar upp många bibliska motiv (JosAs 12 jämför Ps 135, 104, 27, 142 m.fl.). Då dyker en man (anthropos) upp från himlen i form av ängeln i Dan 10:5-10 och berättar för henne att hon är hörd och förnyad av Gud, som redan har gett henne som fästmö till Josef. Hennes namn är inte längre Asenat utan ”tillflyktsstad”. Vid denna tidpunkt (JosAs 15,7-8) beskriver texten den himmelska figuren Metanoia (sinnesändring, omvändelse), som har den personifierade visdomen som förebild (Prov 8, Syraks 24, Salomos vishet 6-10, 1 Enok 42, Filo, De Somniis 2.292; TestGad 5:7-8). Hennes förvandling visas genom nya skinande kläder (jfr. 2 Enok 22). Sedan delar Asenat en honungskaka med den himmelska varelsen (JosAs 16) innan han, liksom Elia, ger sig av på en vagn av eld (JosAs 17). Denna scen och andra scener har troligen en eller flera symboliska betydelser, som inte helt och hållet har kunnat dechiffreras. I de följande kapitlen möter Asenat Josef igen, återförenas med honom och gifter sig med honom (JosAs 18-21). Även om vissa uttolkare anser att berättelsen får ett lyckligt slut här, finns det ytterligare sju kapitel som utgör en integrerad del av berättelsen. Faraos son – som nämns för första gången i JosAs 1 – planerar att fånga och våldta henne, på samma sätt som Potifars hustru planerade att fånga Josef i 1 Mos 39 och dess omberättelser (Test Jos, Josephus, Antiquitates 2.39-59). Till skillnad från sin svägerska Dinah (1 Mos 34) blir Asenat dock inte våldtagen, utan stoppar hämnden genom den etiska maximen ”Ge inte någon ondska för ondska tillbaka” (JosAs 28, 1 Tess 5,15, Rom 12,17). Med detta deltar Josef och Aseneth i diskussionen om 1 Mos 34, en av de mest diskuterade bibeltexterna i hellenistisk-judisk litteratur (Standhartinger, 1994).
Josef och Asenat skrevs på grekiska och finns bevarad i över nittio manuskript på sju språk (grekiska, syriska, armeniska, slaviska och andra). För närvarande finns två olika moderna rekonstruktioner av texten (Philonenko, Burchard). I överföringen delar Josef och Aseneth andra antika romaners öde. Återberättelser och muntlig överföring påverkar texten så att det förmodligen aldrig funnits en enda text, utan snarare flera som speglar en pågående diskussion om ämnet, särskilt om kvinnobilden (Standhartinger, Kraemer). Det sociala sammanhanget och syftet med boken är föremål för diskussion. Vissa forskare har placerat den som en nyckelroman både i den egyptiska judendomens historiska situation, grundandet av templet i Heliopolis (Bohak) eller pogromen i Alexandria år 38 e.Kr. (Sänger). Medan de flesta forskare är överens om att det är ett judiskt verk skrivet före 115-117 e.Kr. (Trajanus förbud mot omskärelse, Kraemer har ett senare datum), tror vissa att det skrevs för en icke-judisk publik för att visa på judendomens attraktionskraft (Nickelsburg), medan andra tänker på en judisk publik som behöver påminnas om judendomens välsignelser och välsignelsen av icke-judiska konvertiter till judendomen (Chesnutt). Konversionen är central i Josef och Aseneth, men ingenting nämns om Torah she-bi-khetav: Lit. ”den skrivna Toran”. Bibeln; Moseböckerna; Tanakh (Moseböckerna, profeterna och hagiografierna)Torah och sabbat. Även om det finns ett separat bord för Josef i Potiferas hus (JosAs 7), äter han tillsammans med Farao och alla egyptier på dagen för sitt bröllop (JosAs 21). Skriften återspeglar biblisk exegetik och utgör en del av diskussionerna om bibeltexter och andra skrifter från andra tempelperioden eller kort därefter. Det himmelska väsendets framträdande avslöjar för Asenat att Metanoia är den himmelska visdomen och visar att hon är den viktigaste aktören i Asenats liv. Detta visar att Josef och Aseneth liksom Salomos visdom och Filon av Alexandria tillhör den spekulativa grenen av den judiska visdomsteologin. Berättelsen berättar inte bara om en omvändelse till Israels Gud utan också om en sinnesförändring som öppnar Asenat för sin sanna himmelska verklighet. Som Guds dotter är hon bunden till Guds andra söner och döttrar. Tillsammans med dem är hon inte längre sårbar i den här världen utan studerar de himmelska skrifterna tillsammans med Levi (JosAs 22) och bidrar till att förändra världen till det bättre, eftersom de kloka och rättfärdiga styr landet (JosAs 28-29).