Har du någonsin hört talas om lulofrukten? Den kallas också naranjilla, cocona, obando eller nuqui och är en ovanlig exotisk frukt som är populär i Colombia, Ecuador och Panama. Som du kanske vet från våra tidigare artiklar älskar vi konstiga exotiska frukter, och ibland presenterar vi några av dem på vår blogg. Idag tar vi upp lulofrukten och visar dig allt du behöver veta om denna exotiska frukt, från dess ursprung, geografi och näring till intressanta fakta, användningsområden, fördelar och till och med några receptidéer.
Vad är Lulo?
För att uttrycka det enkelt är lulo en frukt som ser ut som en apelsin, har en insida som liknar en tomat och smakar som en citrustårta. Vissa beskriver också smaken som en blandning av lime och rabarber. Dess utsida är orange till färgen men dess insida är ljusgrön/mörkgul. Frukten är cirka 6 centimeter i diameter och får en ljus orange färg när den mognar. Dess fruktkött är lätt att dela upp i 4 sektioner och känns lite som en gelé fylld med ljusgula frön.
Plantan har stora avlånga hjärtformade blad som blir upp till 50 cm långa. Stjälkarna och bladen är täckta av korta lila hårstrån och. Om du vill försöka plantera den i ditt hem, tänk på att växten är känslig för starka vindar och direkt solljus och växer bäst i halvskugga och varma temperaturer.
Detta är förmodligen anledningen till det vetenskapliga namnet på lulofrukten; Solanum Quitoense som betyder nattskugga från Quito (Ecuador). Frukten är mycket ömtålig och lätt skadad, vilket gör det mycket svårt att skicka den långt bort. Därför kan du bara prova lulofrukten på en handfull ställen. Detta för oss till nästa punkt…
Orsprung och geografi
Naranjillafrukten är inhemsk i de låga bergen i den västra delen av Sydamerika. Dess första förekomst i historien går tillbaka till 1600-talet då den först omnämndes i Ecuador och Colombia. Vi vet inte mycket om dess ursprung förutom att inkafolket odlade den och kallade frukten för ”lulum”.
I dag växer frukten året runt i alla västra sydamerikanska länder, Panama, Guatemala och Costa Rica, men de flesta frukter som odlas för kommersiell produktion odlas i Ecuador. Utanför Latinamerika är lulofrukten ytterst ovanlig men kan hittas på gårdar i Florida och södra Australien.
Interessant nog presenterades frukten för första gången för det västra halvklotet på världsutställningen i New York 1939 och den fick många positiva omdömen, men på grund av dess ömtåliga natur och dess oförmåga att växa utanför Sydamerika blev frukten aldrig särskilt populär världen över.
Lantbruk, skadedjur och sjukdomar
Frukten växer på ett träd som blir upp till 2,5 meter högt och har tjocka stjälkar som är taggiga i det vilda men taggfria i odlade växter. Den bästa miljön för den är halvskuggiga platser skyddade från stark vind med väldränerad och rik organisk jord. Dess stjälkar, bladskaft och blad är täckta av korta lila hår, bladen är normalt alternerande, cirka 60 cm långa och 20 cm breda, och blommorna är väldoftande och femkammarformiga.
På grund av att den är lättskadad klarar sig naranjilla dåligt i storskalig odling, men dess användning som aromämne för den globala livsmedelsindustrin ökar. Frukten finns på de flesta marknader och skördas vanligtvis omogen, på samma sätt som tomater. I Sydamerika konsumeras naranjillasaft i stor utsträckning bara genom att tillsätta lite socker och vatten, precis som en lemonad.
Inom sin ömtåliga natur är växten extremt sårbar för skadedjur och sjukdomar. Den vanligaste infektionen orsakas av rotknotnematoden men svamp är inte heller ovanligt, särskilt när frukten blir mekaniskt skadad.
På grund av detta finns det ett ökande antal hybrider som syftar till att lösa problemen med fruktens ömtåliga natur. Den mest populära är hybriden med Solanum sessiliflorum, mer känd som cocona. Dessa hybridfrukter ser exakt ut som lulos men är gula i färgen.
Detta leder oss till nästa punkt…
Varianter av Lulofrukten
Den största skillnaden mellan olika sorters frukt kommer från det geografiska området. Lulo finns i de flesta länder i västra Sydamerika och Centralamerika och på grund av den något annorlunda miljön finns det fyra olika sorter av frukten; slät, taggig, lila (chonto morado) och djungel (sela).
Naranjillafrukter är inte säsongsbundna. Alla lulosorter växer under hela året med högsäsong under vintermånaderna (nov-feb).
Interessanta fakta & Näring
- Namnet naranjilla kan egentligen översättas till ”liten apelsin”.
- Den här frukten tillhör nattskattefamiljen.
- De närmast besläktade grönsakerna till lulofrukten är auberginer, tomater och tamarillos.
- Fruktens mogna fruktkött kan sköljas ur och läggas i glass.
Översikt över näringsvärden
Vatten- 90%
Fett- 0,00001%
Protein 1%
Kolhydrater: 3.7%
Fiber: 1.5%
Vitamin C- 2.5%
Kalorier- 18 kcal/100g
Näringsämnen och vitaminer per 100g
Fosfor- 32.5 mg
Kalcium- 7.8 mg
Niacin- 1.42 mg
Järn- 0.45 mg
Karoten- 0.02 mg
Riboflavin- 0.04 mg
Karoten- 0,04 mg
Hur man använder Lulofrukten?
Lulo kan ätas rå. Du kan antingen skära frukten på mitten och pressa saften i munnen eller använda en sked för att äta fruktköttet. Vissa lokalbor gillar att äta den med lite salt. Det finns dock några andra sätt du kan använda den på, trots att frukten är mycket lättfördärvlig; en mogen frukt kan bara hålla sig i en eller två dagar i rumstemperatur medan omogen frukt kan förvaras i upp till en månad i kylskåpet.
Lulos kan användas i salta grytor, för att göra juice (känd som jugo de lulo eller lulada), smoothies, sylt, marmelad, gelé, såser, glass, sorbet (sirap), och i Colombia fermenterar man också frukten och gör vin av den. Fruktköttet används också i matlagning. Det är ofta parat med bananer eller andra frukter och används som fyllning i bakverk.
Hälsofördelar
Naranjillafrukten är rik på vitamin A, B, C, fosfor, kalcium, magnesium, järn och betakaroten. Detta innebär att det finns många hälsofördelar med att konsumera denna frukt. Här är de vanligaste.
Den förbättrar matsmältningen. Frukten är rik på pepsin som är en typ av fiber som är mycket fördelaktigt för matsmältningskanalen.
Den sänker kolesterolet och förbättrar hjärthälsan. Kostfibrer som lulofrukten har i överflöd hjälper till att minska kolesterolet medan det rika utbudet av vitaminer och mineraler kan förbättra det kardiovaskulära systemets allmänna funktion.
Immunitetsförstärkare. Eftersom frukten är rik på vitamin A, B och C är den ett utmärkt naturligt sätt att stärka ditt immunförsvar.
Den är bra för cirkulationen. De betydligt höga nivåerna av järn som finns i denna frukt hjälper till att stärka och öka dina röda blodkroppar, vilket därför ger en boost till din cirkulation.
Den perfekta detoxen. Lulo används i traditionell medicin som en diuretisk substans (för att öka urinering) eftersom den kan rena kroppen från en myriad av olika gifter och avlasta levern.
Stärk dina ben. Eftersom den är rik på kalcium, fosfor, magnesium och olika mineraler hjälper lulo till att förbättra benvävnadens densitet och förebygga tillstånd som osteoporos och artrit.
Den bidrar till att upprätthålla synhälsan. Lulo är rik på karotenoider, inklusive betakaroten och vitamin A, vilket innebär att den kan hjälpa till att neutralisera fria radikaler som potentiellt kan orsaka oxidativ stress på ögonceller.