Jag hörde en gång att definitionen av mognad är att man bestämmer sig för att göra saker som man inte vill göra för att de måste göras.
Om så är fallet, då är jag supermogen. För det känns som om jag tillbringar mycket tid med att göra saker som jag måste psyka upp mig för. Jag tror faktiskt att det är därför jag ofta känner mig så utmattad – det är lätt att känna att en så stor del av mitt liv går åt till att slita sig igenom istället för att göra saker som jag faktiskt vill göra. Därför kan det hjälpa mig att ta ledigt för att koppla av i husbilen med Keith och fräscha upp mig så mycket.
Så idag tänkte jag dela med mig av tio saker som vi gör som vi inte tycker om att göra, och som vi troligen aldrig kommer att tycka om att göra, men som vi måste få gjorda – tillsammans med några tankar om hur vi kan få dessa saker gjorda snabbare och lättare! För ett tag sedan körde jag en version av det här inlägget, där jag bad er alla att hjälpa mig att komma på saker som ni också hatar att göra. Och våra svar var ganska lika! Så här kommer det.
Rengöring av toaletten
Svaret nummer ett som alla ger för minst favorituppgift är alltid att rengöra toaletten. Vi tycker helt enkelt inte om att göra det. Och när man har små pojkar (eller flera stora pojkar) blir det ännu äckligare. Men det är något med att ha en ljus, ren, vit toalettskål som får en att må bättre.
Hur man lindrar smärtan: Förvara toalettskålsrengöringsmedlet bredvid toaletten, och varje gång du märker att det börjar bli äckligt är det bara att spruta lite rengöringsmedel i och flytta runt borsten, så kommer det aldrig att nå det äckliga stadiet. Dessutom älskar små barn att städa toaletter. Kanske inte alla små barn, men tillräckligt många för att jag har märkt en trend. Om du kan fånga dem när de är runt 5 eller 6 år och få dem att börja, kan det hända att de börjar ta till sig det som ”sitt” jobb. Det är något med att skrubba med borsten och göra alla dessa bubblor. Så lär dina barn att rengöra en toalett! Lämna en korg med trasor vid toaletten tillsammans med ett säkert rengöringsmedel så att de också kan tvätta ner toalettsitsarna. Vi kanske inte gillar att rengöringsmedel är synliga, men jag tänker alltid att om det finns inom räckhåll blir det gjort oftare!
Sugning
Kanske ironiskt nog (med tanke på titeln på den här bloggen) är det här mitt stora problem! Jag hatar att dammsuga – särskilt att dammsuga trappor. Och jag tror att problemet med dammsugning är den där känslan av att det aldrig blir gjort. Du vet att så fort du dammsuger kommer någon att vandra igenom och göra fler smulor.
Hur man lindrar smärtan: Investera i en kvalitetsdammsugare som gör det du vill att den ska göra! Om du har mestadels golv behöver du en annan dammsugare än någon som har en massa mattor. Du kanske upptäcker att du faktiskt tycker om att dammsuga om du har en som du älskar. Och de genomskinliga dammsugarna där dammet virvlar runt är riktigt roliga för barnen. Så se över dina alternativ för dammsugare. Mina kusiner och min moster köpte en riktigt fin dammsugare till Rebecca och Connor i samband med deras bröllop, och den har gjort en enorm skillnad – Connor tycker faktiskt om att använda den!
En annan sak: rensa dammsugarpåsen ofta, och om du har en centraldammsugare, rensa enheten. När jag köpte mitt första hus visste jag inte att man måste göra detta. Jag är inte säker på var jag trodde att allt damm tog vägen, men efter sex månader då dammsugaren inte fungerade tänkte jag på att fråga min make var centraldammsugaren tömdes. Och visst, den var proppfull.
Den som diskar
Vi hatar diskar för att de är äckliga och de försvinner inte. Du diskar en massa och imorgon kommer det att vara lika mycket.
Hur man lindrar smärtan: Ha en regel att om du lagar middag så diskar du inte! Få barnen att engagera sig. Och här är en som jag har upptäckt fungerar: sträva efter att ha rensat diskbänken innan du går och lägger dig. Du kan till och med spruta lite rengöringsmedel och putsa den varje kväll. Om du ser en ren bänk så mår du så mycket bättre!
Makning av frukost
Jag hatar att det är halv sex och inte veta vad jag ska laga till middag. Det är tortyr. Men jag tycker faktiskt om att laga mat – middag, alltså. Jag hatar att göra frukost. Mest för att jag hatar frukostmat, och det gör min yngsta dotter också, som oftast är den enda som är hemma med mig vid frukosttid. Men jag vet att vi måste äta! Men om jag inte lagar mat har jag en tendens att ta till chokladkakan. Till och med i morse åt jag en av Katies chokladkakor (förlåt, Katie, men du var inte vaken än. Så där). Problemet är att vi behöver protein till frukost, men om vi inte kan komma på vad vi ska göra tenderar vi att välja enkla sockerarter (vilket de flesta muffins och flingor är).
Hur man lindrar smärtan: Tänk utanför boxen! Du kan äta rester till frukost. Och jag har börjat göra mer ”lunchgrejer” till frukost. Jag gör hummus och pitas. Jag gör dessa minipizzor på engelska muffins. Och om du har några idéer till andra kreativa frukostar vill jag gärna höra dem. Jag är helt enkelt inte en tjej som gillar ägg, pannkakor, havregryn eller flingor.
Svar på e-post
Jag får massor av e-post varje dag. Kanske är några av er i samma situation. Och jag hatar det. För dig kanske det inte är e-post som du hatar; kanske är det att betala räkningar. Men det är allt som ligger i bakhuvudet och tjatar på dig, säger ”du måste göra det här” och får dig att känna dig skyldig. E-post får mig att känna mig skyldig eftersom det alltid finns saker jag ska göra. Och det gillar jag inte.
Hur man lindrar smärtan: Oavsett om det handlar om räkningar, e-post eller annat pappersarbete kan du avsätta en viss tid varje dag. Istället för att lämna det i en klump, gör femton minuter per dag (eller vad det nu tar). Jag märker att om jag ställer in timern och försöker få igenom så många som möjligt på den tiden är jag ganska produktiv. Då kan jag säga: ”Om jag inte hann med den personen i dag är det för att andra saker prioriterades”. Och det är okej.
För att få det där PAP-märket/Mammogrammet
Låt oss gå till våra lyckliga platser, gott folk, och sätta fötterna i stigbyglarna och försöka ignorera vad som händer. Eller så går vi och blir mosade!
Som någon som har varit tvungen att göra en årlig mammografi sedan jag var 30 år på grund av bröstcancer i släkten kan jag säga att det inte är roligt. Men det är bättre än alternativet.
Hur man lindrar smärtan: Det tror jag inte att man kan, egentligen. För mammografier, ta en Tylenol en timme innan. När det gäller provtagningar, bara lev genom det. Slappna av så mycket du kan (ja, just det). Och kom ihåg att de nya riktlinjerna säger att om du bara har haft en sexpartner, och om han bara har haft en, så behöver du egentligen bara göra en vart tredje år (yay!). För er som befinner er i den situationen kan ni säga till er läkare att det verkligen inte är nödvändigt. För er i det andra lägret är det tyvärr så, för livmoderhalscancer är verkligen farligt. Och det var genom ett paputstryk som de först hittade alla polyper och andra saker som orsakade mig blödningsproblem, så det är viktigt.
Träning
Jag kommer aldrig, aldrig att tycka om att träna, och jag har en smygande misstanke om att de människor som säger att de inte känner sig lyckliga om de inte joggar åtta kilometer om dagen ljuger eller lurar sig själva. Jag har gått igenom perioder av intensiv träning i mitt liv, och inte ens då gillade jag det. Det gör jag helt enkelt inte. Men jag vet att det är nödvändigt.
Hur man minskar smärtan: Jag har bara funnit två saker som fungerar: att lyssna på en predikan/ett tal/podcast medan jag joggar eller titta på Netflix medan jag sitter på stationeringscykeln, eller så tränar jag tillsammans med någon annan. Jag tog det stora klippet och betalade för en personlig tränare i tre månader, för jag behöver bara ansvarstagande. Jag har också börjat jogga med min man igen. Att göra saker tillsammans gör det mer sannolikt att de blir gjorda. Jag tror att det hjälper mycket att erkänna att man aldrig kommer att gilla det och att sluta känna skuld för att man inte vill träna. Gör det bara och vet att du kommer att hata det, men det är okej.
Sätt undan tvätten
Jag kan tvätta. Jag hatar bara att vika den och lägga undan den. Det tar aldrig slut.
Hur man lindrar smärtan: Vik den direkt ur torktumlaren i stället för att dumpa den någonstans (eller vik den när den kommer från linan). Då behöver du bara deponera den i folks rum. Låt äldre barn tvätta sin egen tvätt (eller åtminstone lägga undan sin egen tvätt).
Arbete utanför hemmet
Här är en sorglig sådan. Jag hade ett antal personer på Facebook som sa att de så gärna ville vara hemmamammor, men att de behövde arbeta för att få en inkomst.
Ibland behöver vi arbeta, och det är fortfarande en tjänst du gör din familj.
Hur man kan lindra smärtan: Lär dig så mycket du kan om hur du kan spara pengar på dina stora utgifter, som lån, försäkringar, bilar och matvaror. Minska så mycket du kan. Lär dig att leva med mindre. Spara så mycket av din lönecheck som möjligt. Skapa en plan. Om du kan se att du om fem år kan börja arbeta deltid, eller att du har råd att vara hemma mer om du minskar din storlek, kan det vara till stor hjälp. Men skaffa en plan för hela familjen så att du kan se hur ditt arbete och din mans arbete bidrar och vad ni siktar på. Ni är med i detta som en familj, och du behöver inte känna att allt ligger på dina axlar. Och ibland när man tar en långsiktig titt kan man se hur det kanske inte alltid är så här.
Battling in Prayer
Jag är förvånad över att ingen, i de nästan 200 kommentarerna på Facebook när jag ursprungligen ställde frågan, nämnde den här, men för mig är det en viktig fråga. Jag vet att ingen faktiskt säger på nätet ”Jag tycker att det är svårt att göra mina andakter” eller ”Jag tycker att det är svårt att be”, men jag är inte rädd för att säga att jag gör det! Det är svårt att sitta tyst och koncentrera sig på att läsa ordet. Men jag är fortfarande mycket bättre på det än på att be. Jag kan konversera och be hela dagen (och det gör jag faktiskt). Men ni vet den där bönen när man ska ut i strid och måste be hårt för något? Ungefär som bönen i Daniel 10 där Daniel bad i 21 dagar, utan att inse att en enorm andlig strid pågick i de himmelska rikena samtidigt? Jag kämpar verkligen med det. Jag kan verkligen prata med Gud som om han vore min pappa, men att bli allvarlig? Det är svårt.
Hur man lindrar smärtan: Ha papper och penna till hands så att du kan skriva ner saker och ting när du ber. Jag tycker att det hjälper mig att fokusera och hindrar mina tankar från att vandra. Ha en annan plats du sitter på när du ber så här, så att du inte frestas att ta en bok eller kasta en blick på datorn. Använd en bönbok, t.ex. den gemensamma bönboken, som en vägledning för hur du arbetar dig igenom en bön. Och jag tar gärna emot alla förslag du har i kommentarsfältet!
Där är min lista över de tio viktigaste sakerna jag hatar att göra! Många av dessa har jag minimerat genom att delegera till andra, och om du upptäcker att du gör alla dessa själv behöver du verkligen få tag på min bok Att älska, hedra och dammsuga: När du känner dig mer som en tjänsteflicka än en hustru och mor. Familjen är ett lag, en enhet, det är inte mamma som gör allt medan andra inte gör någonting. Och om du känner att du får en liten paus blir familjen en roligare plats för er alla – samtidigt som dina barn också lär sig ansvar.